Magaluf
är nu bokat! Förstår ni vad sjukt det är?! Jag ska åka till magaluf med Sara, Sophia och Viktoria i sommar! Det är inte bara en liten idé eller en halvdan plan, utan det är bokat och bestämt! Vi kommer ha så himla roligt ! Är taggad redan nu, men det är lugnt, bara drygt 8 månader kvar...hehe... Men mellan 31 juli och 7 augusti vet ni var ni hittar mig :D (på MAGALUF för er som är löjligt trögfattade :P)
http://www.majorcadetails.com/Magaluf.jpg
<3
http://www.majorcadetails.com/Magaluf.jpg
<3
Dagbok från kroatien
Kvällen vi kom dit hände det inget nämnvärt, så dag 1 är dagen vi först testade segelbåten. Jag skriver helt enkelt av det jag antecknade på mobilen, enkelt och bra..Finns en sammanfattning i slutet för er som inte pallar läsa allt. Oroa er inte, bilder kommer! Fungerade inte att ladda upp just nu bara...
Dag 1
Inte ett moln så långt ögat kan nå...Är vad man väntar sig i landet med flest soltimmar under sommaren, men vi verkar ha lyckats pricka in den veckan med sämst väder i Kroatiens historia! Det blir snarare "jag vaknar upp en morgon och regnet bara öser ner...". Det är alltså ösregn och efter att ha blivit genomblöta satte vi oss för att torka på Vinisces lokala hak, där åt jag en utmärkt "pasta frutti di mare" och drack blåbärste (servitörens personliga favorit). Dagen började för övrigt med problem med storseglet, dock fixat av uthyrarna!
Dag 2
Idag vaknade jag åter igen till mulen himmel,blev nästan gråtfärdig. Eftersom det skulle bli kraftigare vindar all eftersom dagen fortgick så tog vi oss 6-7 sjömil till Trogir (en känd turiststad i Kroatien). Tro det eller ej, men här tittade solen fram, den var inte överväldigande men ett fåtal solstrålar tog sig igenom molnen, och jag är glad för det jag får. Vi promenerade runt och utforskade en fästning. Jag köpte en "sniffare" på marknaden (en liten lavendelpinne). Vi åt middag vid vattnet och jag har insett att en troligtvis tysk kille i båten brevid är jävligt snygg och brunbränd, men jag orkar inte göra något åt saken, vi åker ju vidare imorgon, så se men inte röra! Men viktigast av allt är att jag har hittat ett snyggt ankare som motiv till tatueringen jag planerar att göra, frågan är bara, färg eller inte färg?
Dag 3
Tro det eller ej, men idag har det varit sol ute och jag har tagit mitt första dopp här i kroatien! Fast det har självklart inte bara varit sol, hällregn, duggregn och alla möjliga sorters regn har förekommit... Föresten, jag tror att ödet vill att jag ska prata med killen från igår, vi mötte dem nämligen idag också, i hamnen vi ligger i nu! Sen åt vi middag på samma restaurang också. Ojojoj! Jag vet att han kommer från wien, har varit här en vecka och att han dricker sprit, utan att ha pratat med honom. Imponerande va?! (Pratade med en i hans familj). Men jag tror jag ha missat min chans, vet inte var deras båt ligger... Dessutom ger ödet oftast bara två chanser, det vet jag av erfarenhet.
Dag 4
Idag har solen spelat huvudrollen i filmen om mitt liv, eller nja, snarare min dag. Den har skinit dagen igenom och bikinin åkte på på två röda och jag gassade i solen så länge som det var möjligt!
Jag har under dagen(medan jag solade) tänkt på lite olika saker som jag tänkte förmedla till er. Först och främst vill jag ge en eloge till alla er som klarar att flörta obehindrat då ni har er familj i sällskap, jag klarar det då inte!(som jag trodde fick jag ingen tredje chans). Sen önskar jag att min familj vore lite lättsammare, just nu sitter jag och tittar på en kille som som troligtvis är något år äldre en mig och sitter och dricker öl och röker vattenpipa med sin familj. Verkar inte det mysigt? Men jag tror inte bara att det är min familj som är så. Det är nog snarare den svenska kulturen. Samma sak med den snygga killen (ja snygga, inte jättesnygga som jag sa förut, jag ändrade mig!) från Österrike som mer eller mindre shotade med sin familj, jag tycker bara att det verkar skapa en trevlig stämning.
En annan sak jag har tänkt på är hur farscinerande men ändå läskigt havet är; det kan gå från att ligga spegelblankt och inbjudande till att bli hotfullt och mörkt.
Sist men inte minst har jag bestämt mig en gång för alla att nästa sommar åker jag utomlands, jag vet inte vart någonstans, och inte med vem, jag vet bara att jag inte vill resa med min familj.
Dag 5
Idag vaknade jag alldeles förtvivlad och illa till mods. Att inte ha sovit ordentligt på 5 nätter börjar ta ut sin rätt...Var alltså jätteledsen när jag vaknade (två timmar före de andra), och fortsatte att vara det tills vi kom ut på vattnet. Det är konstigt det där, en stor anledning till att jag kände mig leden var att jag kände mig instängd på båten, även när vi låg i hamn, men när jag är mitt ute på havet utan någonstans att fly känner jag mig fri som en fågel (som det så fint heter), mycket märkligt...När vi runt lunchtid befann oss i ett stiltjebälte funderade jag på att bada, de andra manade mig att genomföra idén och vips fick jag ett härligt dopp utan att behöva ankra. Ni kan bara ana hur härlig känsla det ger att veta att man kan simma ifrån båten om man vill!
När vi till sist kom fram till Marina så var det åter bad och solning som gällde (själv blev man inspanad av ett muskelpaket). Men det som faktiskt var konstigt var ungdomarna som hängde vid strandtoaletterna. Visst att ses och umgås, men vid toaletterna?
Till sist åt jag en hel tillagad fisk, väldigt god men väldigt dyr. Drygt 300 kr:O. Tro mig, så dyrt har jag aldrig någonsin ätit förut, igår stod pizza på menyn..
Dag 6
Det var sol hela dagen lång, men eftersom jag hela dagen mådde riktigt riktigt illa så solade jag inte eller var speciellt aktiv under hela dagen.
Dag 7 (dag för hemfärd)
Trots att det var hemresedag så han vi med ett besök i Split. Där åt jag min allra första glass under semestern, halleluja! Jag försökte nämligen akta vad jag åt eftersom man inte rör sig speciellt mycket på en båt. Det rekomenderar jag till alla som åker på semester, jag har aldrig ätit en glass som var så god, och det var enbart för att jag hade längtat hela veckan. Det var kiwiglass och cironsorbet som var precis lagom mjuk och smälte ljuvligt i munnen och riktigt kittlade smaklökarna. Jag riktigt njöt!
Ett tag satt vi i en park, där var en skateare, en bit bort, men ändå tillräckligt nära för att kunna följa minsta steg han tog. Han åkte med en cigarrett i mungipan och en t-shirt som matchade hans sinnestämning "addiction". Man såg att han var helt inne i det, han försökte med samma trick om och om igen, med skiftande resultat. Våra blickar möttes (svårt att undvika eftersom jag följde hans minsta rörelse), jag tittade på honom, han tittade på mig och plötsligt var han borta. Det visade sig att han bara satt sig ner bakom muren, och när han reste sig kändes det som alla trick han gjorde var för att imponera på mig, man känner ju av sånt.
Jag var nära att gå fram till honom och föreslå honom att ta en paus, jag tror att hans trick skulle gått bättre då, men än en gång hindrade det mig att jag satt med min familj.
Vi var uppe i ett torn också, därifrån såg man hela stan, det var en fantastisk utsikt, men det som fick min odelade uppmärksamhet var några killar med en trickboll. De skulle slå bollen från en kon, få den över ett staket utan att slå ner konen och jag kunde inte sluta tänka att jag skulle kunna göra det bättre, eller minst lika bra.
En annan sak som senare fångade min uppmärksamhet var en svensk kille i 20-årsåldern. Inte för att han var snygg (vilket han i och för sig var), utan för att han var så högljudd och pratade bara om när han drack en grogg, när han drack bara utblandat med vatten, när han testade marijuana etc. Det var sååå tröttsamt och man bara visste att han älskade att höra sig sälv prata.
Planet var 2,5 h försenat så vi kom inte hem förrän 03:57 söndagmorgon, otur...
Sammanfattning:
Såååå värt det!
<3
Dag 1
Inte ett moln så långt ögat kan nå...Är vad man väntar sig i landet med flest soltimmar under sommaren, men vi verkar ha lyckats pricka in den veckan med sämst väder i Kroatiens historia! Det blir snarare "jag vaknar upp en morgon och regnet bara öser ner...". Det är alltså ösregn och efter att ha blivit genomblöta satte vi oss för att torka på Vinisces lokala hak, där åt jag en utmärkt "pasta frutti di mare" och drack blåbärste (servitörens personliga favorit). Dagen började för övrigt med problem med storseglet, dock fixat av uthyrarna!
Dag 2
Idag vaknade jag åter igen till mulen himmel,blev nästan gråtfärdig. Eftersom det skulle bli kraftigare vindar all eftersom dagen fortgick så tog vi oss 6-7 sjömil till Trogir (en känd turiststad i Kroatien). Tro det eller ej, men här tittade solen fram, den var inte överväldigande men ett fåtal solstrålar tog sig igenom molnen, och jag är glad för det jag får. Vi promenerade runt och utforskade en fästning. Jag köpte en "sniffare" på marknaden (en liten lavendelpinne). Vi åt middag vid vattnet och jag har insett att en troligtvis tysk kille i båten brevid är jävligt snygg och brunbränd, men jag orkar inte göra något åt saken, vi åker ju vidare imorgon, så se men inte röra! Men viktigast av allt är att jag har hittat ett snyggt ankare som motiv till tatueringen jag planerar att göra, frågan är bara, färg eller inte färg?
Dag 3
Tro det eller ej, men idag har det varit sol ute och jag har tagit mitt första dopp här i kroatien! Fast det har självklart inte bara varit sol, hällregn, duggregn och alla möjliga sorters regn har förekommit... Föresten, jag tror att ödet vill att jag ska prata med killen från igår, vi mötte dem nämligen idag också, i hamnen vi ligger i nu! Sen åt vi middag på samma restaurang också. Ojojoj! Jag vet att han kommer från wien, har varit här en vecka och att han dricker sprit, utan att ha pratat med honom. Imponerande va?! (Pratade med en i hans familj). Men jag tror jag ha missat min chans, vet inte var deras båt ligger... Dessutom ger ödet oftast bara två chanser, det vet jag av erfarenhet.
Dag 4
Idag har solen spelat huvudrollen i filmen om mitt liv, eller nja, snarare min dag. Den har skinit dagen igenom och bikinin åkte på på två röda och jag gassade i solen så länge som det var möjligt!
Jag har under dagen(medan jag solade) tänkt på lite olika saker som jag tänkte förmedla till er. Först och främst vill jag ge en eloge till alla er som klarar att flörta obehindrat då ni har er familj i sällskap, jag klarar det då inte!(som jag trodde fick jag ingen tredje chans). Sen önskar jag att min familj vore lite lättsammare, just nu sitter jag och tittar på en kille som som troligtvis är något år äldre en mig och sitter och dricker öl och röker vattenpipa med sin familj. Verkar inte det mysigt? Men jag tror inte bara att det är min familj som är så. Det är nog snarare den svenska kulturen. Samma sak med den snygga killen (ja snygga, inte jättesnygga som jag sa förut, jag ändrade mig!) från Österrike som mer eller mindre shotade med sin familj, jag tycker bara att det verkar skapa en trevlig stämning.
En annan sak jag har tänkt på är hur farscinerande men ändå läskigt havet är; det kan gå från att ligga spegelblankt och inbjudande till att bli hotfullt och mörkt.
Sist men inte minst har jag bestämt mig en gång för alla att nästa sommar åker jag utomlands, jag vet inte vart någonstans, och inte med vem, jag vet bara att jag inte vill resa med min familj.
Dag 5
Idag vaknade jag alldeles förtvivlad och illa till mods. Att inte ha sovit ordentligt på 5 nätter börjar ta ut sin rätt...Var alltså jätteledsen när jag vaknade (två timmar före de andra), och fortsatte att vara det tills vi kom ut på vattnet. Det är konstigt det där, en stor anledning till att jag kände mig leden var att jag kände mig instängd på båten, även när vi låg i hamn, men när jag är mitt ute på havet utan någonstans att fly känner jag mig fri som en fågel (som det så fint heter), mycket märkligt...När vi runt lunchtid befann oss i ett stiltjebälte funderade jag på att bada, de andra manade mig att genomföra idén och vips fick jag ett härligt dopp utan att behöva ankra. Ni kan bara ana hur härlig känsla det ger att veta att man kan simma ifrån båten om man vill!
När vi till sist kom fram till Marina så var det åter bad och solning som gällde (själv blev man inspanad av ett muskelpaket). Men det som faktiskt var konstigt var ungdomarna som hängde vid strandtoaletterna. Visst att ses och umgås, men vid toaletterna?
Till sist åt jag en hel tillagad fisk, väldigt god men väldigt dyr. Drygt 300 kr:O. Tro mig, så dyrt har jag aldrig någonsin ätit förut, igår stod pizza på menyn..
Dag 6
Det var sol hela dagen lång, men eftersom jag hela dagen mådde riktigt riktigt illa så solade jag inte eller var speciellt aktiv under hela dagen.
Dag 7 (dag för hemfärd)
Trots att det var hemresedag så han vi med ett besök i Split. Där åt jag min allra första glass under semestern, halleluja! Jag försökte nämligen akta vad jag åt eftersom man inte rör sig speciellt mycket på en båt. Det rekomenderar jag till alla som åker på semester, jag har aldrig ätit en glass som var så god, och det var enbart för att jag hade längtat hela veckan. Det var kiwiglass och cironsorbet som var precis lagom mjuk och smälte ljuvligt i munnen och riktigt kittlade smaklökarna. Jag riktigt njöt!
Ett tag satt vi i en park, där var en skateare, en bit bort, men ändå tillräckligt nära för att kunna följa minsta steg han tog. Han åkte med en cigarrett i mungipan och en t-shirt som matchade hans sinnestämning "addiction". Man såg att han var helt inne i det, han försökte med samma trick om och om igen, med skiftande resultat. Våra blickar möttes (svårt att undvika eftersom jag följde hans minsta rörelse), jag tittade på honom, han tittade på mig och plötsligt var han borta. Det visade sig att han bara satt sig ner bakom muren, och när han reste sig kändes det som alla trick han gjorde var för att imponera på mig, man känner ju av sånt.
Jag var nära att gå fram till honom och föreslå honom att ta en paus, jag tror att hans trick skulle gått bättre då, men än en gång hindrade det mig att jag satt med min familj.
Vi var uppe i ett torn också, därifrån såg man hela stan, det var en fantastisk utsikt, men det som fick min odelade uppmärksamhet var några killar med en trickboll. De skulle slå bollen från en kon, få den över ett staket utan att slå ner konen och jag kunde inte sluta tänka att jag skulle kunna göra det bättre, eller minst lika bra.
En annan sak som senare fångade min uppmärksamhet var en svensk kille i 20-årsåldern. Inte för att han var snygg (vilket han i och för sig var), utan för att han var så högljudd och pratade bara om när han drack en grogg, när han drack bara utblandat med vatten, när han testade marijuana etc. Det var sååå tröttsamt och man bara visste att han älskade att höra sig sälv prata.
Planet var 2,5 h försenat så vi kom inte hem förrän 03:57 söndagmorgon, otur...
Sammanfattning:
Såååå värt det!
<3
Mot kroatien!
halv 5 idag kommer taxin som ska ta familjen till arlanda-kroatien och segling! Kan inte säga att jag är superpeppad, anledningen till det är att det är sämre väder där nu, typ som svensk sommar. Förra veckan var det superväder och vi skulle egentligen ha åkt då om det inte bara funnits 2 platser på flyget... Så nu åker vi bort veckan som det kommer bli superväder..i Sverige.. Men det blir säkert bra ändå, segla är ju trots allt bland det bästa jag vet!
<3
<3
Hemma från fjällen
igen..
Ja, vad finns det att säga egentligen? Jag åkte snowboard, det var mycket snö och det var riktigt ont om snygga killar. Där blev det en sammanfattning i alla fall. Jag tror nästan att det allra roligaste var sista kvällen när jag och min ena kusin var ute i backen tills de stängde för att lära henne åka snowboard. Vi bytte grejer så jag hade hennes skidor på mig, tro mig, det är inte jättelätt att åka om pjäxorna är för stora , tur att hon aldrig åkt bräda förut. Måste bara säga att hon var jätteduktig, på två timmar lärde hon sig att svänga åt båda hållen nerför barnbacken. Det är jävligt imponerande tycker jag. Fast det var riktigt kul när vi åkte ner efter sista åket och liften stängdes. Då försökte vi flörta till oss ett åk till av liftkillen vilken hade gått OM inte min bror som skulle hämta oss kommit precis då: "Anna! Om du åker upp i liften en gång till så får ni fan i mig gå hem! Ni ska fan stå där nere och hoppa om jag har gått ut ur värmen i det här vädret bara för att hämta er!"
Då insåg vi att det var dags att gå.
Har inga bilder, sorry! Hade kameran, men använde den inte..
<3
Ja, vad finns det att säga egentligen? Jag åkte snowboard, det var mycket snö och det var riktigt ont om snygga killar. Där blev det en sammanfattning i alla fall. Jag tror nästan att det allra roligaste var sista kvällen när jag och min ena kusin var ute i backen tills de stängde för att lära henne åka snowboard. Vi bytte grejer så jag hade hennes skidor på mig, tro mig, det är inte jättelätt att åka om pjäxorna är för stora , tur att hon aldrig åkt bräda förut. Måste bara säga att hon var jätteduktig, på två timmar lärde hon sig att svänga åt båda hållen nerför barnbacken. Det är jävligt imponerande tycker jag. Fast det var riktigt kul när vi åkte ner efter sista åket och liften stängdes. Då försökte vi flörta till oss ett åk till av liftkillen vilken hade gått OM inte min bror som skulle hämta oss kommit precis då: "Anna! Om du åker upp i liften en gång till så får ni fan i mig gå hem! Ni ska fan stå där nere och hoppa om jag har gått ut ur värmen i det här vädret bara för att hämta er!"
Då insåg vi att det var dags att gå.
Har inga bilder, sorry! Hade kameran, men använde den inte..
<3
cup...igen...
Det har blivit en del fotboll på sista tiden. Tur att det är så jävla kul då! Tyvärr gick vi inte vidare, vi spelade något ojämnt idag. Vi fick en spelare utvisad på grund av att det blev bråk, och jag kunde inte sätta bollarna i nätet. Idag missade jag 100% av mina chanser, det är inte bra statistik alltså. Vet ni hur förbannad jag blev på mig själv eller?!
Fast måste ge tove och mig själv cred för snyggaste målet. Hon passade mig, fick tillbaka bollen, dribblade förbi några, passade mig som sprang förbi sista försvararen vid hörnet och passade in bollen förbi målvakten och gav tove öppet mål, och så 1-0 var ett faktum.
Kan även säga att jag blev jävligt förbannad på vår målvakt som passade bollen rakt ut till motståndaren som blev ensam med målvakten vilket obviously ledde till 2-1 och att vi blev utslagna ur turneringen.
<3
Fast måste ge tove och mig själv cred för snyggaste målet. Hon passade mig, fick tillbaka bollen, dribblade förbi några, passade mig som sprang förbi sista försvararen vid hörnet och passade in bollen förbi målvakten och gav tove öppet mål, och så 1-0 var ett faktum.
Kan även säga att jag blev jävligt förbannad på vår målvakt som passade bollen rakt ut till motståndaren som blev ensam med målvakten vilket obviously ledde till 2-1 och att vi blev utslagna ur turneringen.
<3
2009 är mitt år!
Det måste det helt enkelt vara!
Men vad har hänt 2008 då, i STORA drag?
Fjällen med både Josse och David
Språkresa
Börjat ettan
USA
<3
Men vad har hänt 2008 då, i STORA drag?
Fjällen med både Josse och David
Språkresa
Börjat ettan
USA
<3
HEMMA FRÅN FETMANS LAND :D:D:D
<3
USA-nästa
Nu sitter jag här, redo att åka och taxin kommer inte fören om en kvart. Helt ärligt så känns det fortfarande inte som att vi ska åka. Jag är inte förväntansfull, inte nervös, inte någonting. Jag är bara trött och likgiltig.
Det kommer antagligen(förhoppningsvis) försvinna när vi är där, annars vet jag inte vad jag gör.
Kommer hem om exakt två veckor, söndag morgon. Försök att inte sakna mig för mycket!
Föresten så har jag planerat att skaffa facebook (igen).. det gör jag när jag kommer hem och kan sätta in bilderna från USA. Om ni har lycktas missa det så försvann ju min och jag har inte pallat skaffa ny sen dess. Men nu ska det ske!
Ni som känner mig vet ju vad jag heter, så sök på de söndagkväll!
Hej då!!
<3
Det kommer antagligen(förhoppningsvis) försvinna när vi är där, annars vet jag inte vad jag gör.
Kommer hem om exakt två veckor, söndag morgon. Försök att inte sakna mig för mycket!
Föresten så har jag planerat att skaffa facebook (igen).. det gör jag när jag kommer hem och kan sätta in bilderna från USA. Om ni har lycktas missa det så försvann ju min och jag har inte pallat skaffa ny sen dess. Men nu ska det ske!
Ni som känner mig vet ju vad jag heter, så sök på de söndagkväll!
Hej då!!<3
San Francisco
Det är dit det bär av söndag morgon. Så snart två veckor framåt kommer jag vara i USA, shoppa, vandra, träffa farfar m.m.
Har alltså packat hela kvällen, men är i stort sett klar. Nu gäller det bara att få i allt plugg som måste med eftersom jag missar en vecka i skolan. Jobbigt värre!
Är dödstrött nu redan klockan tio på kvällen, så natti natti!
känner ni igen den? hittade bilden på nätet men kommer ihåg att när jag var 7 år så stod jag på exakt den utsiktsplats som bilden är tagen från. Då behövde jag ju bara visa den!
<3
Har alltså packat hela kvällen, men är i stort sett klar. Nu gäller det bara att få i allt plugg som måste med eftersom jag missar en vecka i skolan. Jobbigt värre!
Är dödstrött nu redan klockan tio på kvällen, så natti natti!
känner ni igen den? hittade bilden på nätet men kommer ihåg att när jag var 7 år så stod jag på exakt den utsiktsplats som bilden är tagen från. Då behövde jag ju bara visa den!<3
Äntligen!
Är det bara jag som inte har lyckats komma in på bloggen under flera dagar? Jag som skulle berätta om min o Js "snowboardresa". Jag får väl göra det nu, men det får bli lite kortare än jag tänkte eftersom jag var på prommis på söndagen osv.
Klockan halv 9 på lördagsmorgonen åkte vi hemifrån, båda helt utslagna. Bilresan bestod av scrubs på Js ipod och hemmagjort bilbingo. Vi hade suttit kvällen innan och gjort egna, det är trots allt 8 timmars bilfärd. Bara ett tips, rita INTE en reflexväst, det kryllar inte direkt av dem, jag tror att J såg den enda som användes eftersom det var dagtid. Vemfan har reflexväst när det är solsken ute?!
Under lunchen, när vi satt och fikade så gick en kille förbi med barnvagn och jag och min bror konstaterade att det var Andreas Johnson, ni vet sångaren. J som satt i sin egen lilla värld märkte inget när han gick förbi och när vi sa det utbrast hon "Va! Var det Andreas Johnson, men jag såg inte. Jag måste ju se honom! Bara för att ha sett honom alltså".
Han hade gått in i ett annat rum och vi försökte snedda förbi när vi skulle gå ner till toaletterna men vi kunde inte se honom. Resten av familjen var på väg därifrån så J skulle inte få se Andreas. Eftersom jag känner J och har gjort det länge, så visste jag att hon skulle klaga på att hon inte sett honom hela vägen upp till fjällen. "Kom då" sa jag och vi gick och ställde oss i dörröppningen och stirrade ut honom. Trodde jag i alla fall. "Så nu har vi gjort det" sa jag och vände på klacken och gick. J följde efter och innan vi hann ut till bilen " Var var han? Jag såg honom inte". Fatta vad irriterande. Så jag tog henne i handen och gick tillbaka till dörröppningen och stod där tills hon såg honom.
Vi skyndade därifrån ungefär samtidigt som han gav oss en blick som sa "vad fan vill ni?! Låt mig äta ifred!"
Så var det med det, och jag ber om ursäkt för att jag är en så dålig historieberättare. Jag har alltid varit det.
När vi precis hade kommit upp hade vi och min brorsa så jävla kul. Vi skulle ta ner en snödriva från taket och alla stod och hoppade med spadar för att nå den. Vi insåg till slut att alla var för korta så då tänkte vi att jag skulle sitta på min brors axlar. Bara så ni vet så är det skitsvårt att komma upp på någons axlar i snödrivor och med snöskor. På något sätt lyckades jag till slut komma upp efter något som kändes som en evighet. Fast vad hjälper det när ens klantiga brorsa inte kan gå i snöskor och jag ramlar bakåt och landar mitt på ryggen i snön. J tyckte att det var som en slowmotionfilm, ni vet när någon ramlar och skriker NOOOOOO... Tacka vet jag för snö, det som annars skulle gjort sjukt ont var nu bara stört roligt!
Väl i backen skulle jag lära J att åka snowboard, jättebra med tanke på att jag knappt kan åka själv. På något vis som jag aldrig kommer att förstå så lyckades hon lära sig att svänga. Inte utan att ramla, men ändå. Ni skulle ha sett henne när vi följde efter några snygga killar till hoppbackarna. Vi åkte rakt mot ett hopp och jag sa till henne att akta hoppet och att svänga runt det. När att jag hade åkt förbi vände jag mig om för att se vart hon tog vägen. Jag såg henne ingenstans och efter någon minut hade hon spänt av sig brädan och komut bakom hoppet med bredaste flinet. "Jag trodde jag skulle hinna svänga, men sen var det ett dike mellan hoppet och backen så...så jag ramlade".
Jag ramlade ihop på marken för att jag skrattade så mycket, och det blev inte bättre av att hon ramlade så fort hon hade spänt fast sig, hon hann inte ens vända brädan och börja åka. Då började jag skratta ännu mer och hon reste sig och ramlade igen! Fast det bästa var ju att medan vi låg och asgarvade mitt vid hoppen så stod killarna och väntade på att vi skulle flytta på oss eftersom att de skulle filma när de hoppade. Men det gjorde vi ju aldrig så nu har de två asgarvande idioter med på sin film. Vi växlade några ord med en av dem sen, eller rättare sagt jag frågade vart liftgubben hade tagit vägen och sa något om att det måste vara tråkigt att stå där istället för att åka. Vi drog på lunch och sen var de borta, tråkigt va?
Det var värsta lilla stället där vi lärde oss åka och då hade man koll på de flesta i backarna. Vi följde t ex en flört mellan liftkillen och en tjej i orange jacka och ett par 17-18 åringar som gjorde slut eller i alla fall bråkade i slutet av veckan.
Tjejen hamnade efter oss i liftkön och hon skrek till någon "jag åker hem!", hennes röst var verkligen på bristningsgränsen och så hade hon stora mascararänder under ögonen så jag frågade om hon var okej och sa att hon så lite ledsen ut. "Nej nej nej, jag mår bra". Jo tjena liksom.
Jag hade också svarat likadant, men ändå.
Sen hände det massor med andra saker, men det orkar jag inte berätta eftersom jag ska berätta lite om min prommis med C också.
Jag träffade C inne i stan och vi började promenera ut mot söder men hindrades av en stor folksamling vid slottet. Vi undrade vad som hände och stannade och väntade. Men det var bara denjävla vaktparaden, så tråkigt. Vi drog vidare men kom bara till bryggan i gamla stan där vi satte oss och snackade i vårvädret. Sen blev C hungrig och vi gick och köpte korv och bananer på 7-eleven. Vi gick tillbaka och satt ytterliggare någon/några timmar på bryggan innan vi drog oss mot city igen. Där insåg vi att vi var hungriga igen och gick in på donken en snabbis och satte oss på bänkarna i närheten. Bakom oss var det några AIKre som muckade med en Djurgårdare. Polisen kom och allt. men vi var för uppslukade av vårt samtal för att bry oss. Det var vi nog ensamma om, för annars var alla ögon riktade ditåt. Någon timme senare drog båda sig hemmåt.
Det var det jag skulle säga, som sagt så är jag en riktigt dålig historieberättare. Men ni ska veta, att allt vi gjorde var asroligt.
<3
Klockan halv 9 på lördagsmorgonen åkte vi hemifrån, båda helt utslagna. Bilresan bestod av scrubs på Js ipod och hemmagjort bilbingo. Vi hade suttit kvällen innan och gjort egna, det är trots allt 8 timmars bilfärd. Bara ett tips, rita INTE en reflexväst, det kryllar inte direkt av dem, jag tror att J såg den enda som användes eftersom det var dagtid. Vem
Under lunchen, när vi satt och fikade så gick en kille förbi med barnvagn och jag och min bror konstaterade att det var Andreas Johnson, ni vet sångaren. J som satt i sin egen lilla värld märkte inget när han gick förbi och när vi sa det utbrast hon "Va! Var det Andreas Johnson, men jag såg inte. Jag måste ju se honom! Bara för att ha sett honom alltså".
Han hade gått in i ett annat rum och vi försökte snedda förbi när vi skulle gå ner till toaletterna men vi kunde inte se honom. Resten av familjen var på väg därifrån så J skulle inte få se Andreas. Eftersom jag känner J och har gjort det länge, så visste jag att hon skulle klaga på att hon inte sett honom hela vägen upp till fjällen. "Kom då" sa jag och vi gick och ställde oss i dörröppningen och stirrade ut honom. Trodde jag i alla fall. "Så nu har vi gjort det" sa jag och vände på klacken och gick. J följde efter och innan vi hann ut till bilen " Var var han? Jag såg honom inte". Fatta vad irriterande. Så jag tog henne i handen och gick tillbaka till dörröppningen och stod där tills hon såg honom.
Vi skyndade därifrån ungefär samtidigt som han gav oss en blick som sa "vad fan vill ni?! Låt mig äta ifred!"
Så var det med det, och jag ber om ursäkt för att jag är en så dålig historieberättare. Jag har alltid varit det.
När vi precis hade kommit upp hade vi och min brorsa så jävla kul. Vi skulle ta ner en snödriva från taket och alla stod och hoppade med spadar för att nå den. Vi insåg till slut att alla var för korta så då tänkte vi att jag skulle sitta på min brors axlar. Bara så ni vet så är det skitsvårt att komma upp på någons axlar i snödrivor och med snöskor. På något sätt lyckades jag till slut komma upp efter något som kändes som en evighet. Fast vad hjälper det när ens klantiga brorsa inte kan gå i snöskor och jag ramlar bakåt och landar mitt på ryggen i snön. J tyckte att det var som en slowmotionfilm, ni vet när någon ramlar och skriker NOOOOOO... Tacka vet jag för snö, det som annars skulle gjort sjukt ont var nu bara stört roligt!
Väl i backen skulle jag lära J att åka snowboard, jättebra med tanke på att jag knappt kan åka själv. På något vis som jag aldrig kommer att förstå så lyckades hon lära sig att svänga. Inte utan att ramla, men ändå. Ni skulle ha sett henne när vi följde efter några snygga killar till hoppbackarna. Vi åkte rakt mot ett hopp och jag sa till henne att akta hoppet och att svänga runt det. När att jag hade åkt förbi vände jag mig om för att se vart hon tog vägen. Jag såg henne ingenstans och efter någon minut hade hon spänt av sig brädan och komut bakom hoppet med bredaste flinet. "Jag trodde jag skulle hinna svänga, men sen var det ett dike mellan hoppet och backen så...så jag ramlade".
Jag ramlade ihop på marken för att jag skrattade så mycket, och det blev inte bättre av att hon ramlade så fort hon hade spänt fast sig, hon hann inte ens vända brädan och börja åka. Då började jag skratta ännu mer och hon reste sig och ramlade igen! Fast det bästa var ju att medan vi låg och asgarvade mitt vid hoppen så stod killarna och väntade på att vi skulle flytta på oss eftersom att de skulle filma när de hoppade. Men det gjorde vi ju aldrig så nu har de två asgarvande idioter med på sin film. Vi växlade några ord med en av dem sen, eller rättare sagt jag frågade vart liftgubben hade tagit vägen och sa något om att det måste vara tråkigt att stå där istället för att åka. Vi drog på lunch och sen var de borta, tråkigt va?
Det var värsta lilla stället där vi lärde oss åka och då hade man koll på de flesta i backarna. Vi följde t ex en flört mellan liftkillen och en tjej i orange jacka och ett par 17-18 åringar som gjorde slut eller i alla fall bråkade i slutet av veckan.
Tjejen hamnade efter oss i liftkön och hon skrek till någon "jag åker hem!", hennes röst var verkligen på bristningsgränsen och så hade hon stora mascararänder under ögonen så jag frågade om hon var okej och sa att hon så lite ledsen ut. "Nej nej nej, jag mår bra". Jo tjena liksom.
Jag hade också svarat likadant, men ändå.
Sen hände det massor med andra saker, men det orkar jag inte berätta eftersom jag ska berätta lite om min prommis med C också.
Jag träffade C inne i stan och vi började promenera ut mot söder men hindrades av en stor folksamling vid slottet. Vi undrade vad som hände och stannade och väntade. Men det var bara den
Det var det jag skulle säga, som sagt så är jag en riktigt dålig historieberättare. Men ni ska veta, att allt vi gjorde var asroligt.
<3
