hemskt. Det är sällan man tänker efter.
Idag efter middagen berättade mamma om en ung kille hon hade tvingats dödsförklara. Mamma är läkare. Han var i min brorsas ålder. Hon hade åkt hem till familjen där pojken dött i sömnen, han var 18 år. Redan där är det hemskt och mamma berättade om hela släkten, 50 personer som var där och sörjde. Genom allt det här hade jag en känsla som sa, det är sånt som händer, det finns inget man kan göra åt.
Sedan sa mamma att pojken hade en 14-årig syster. Hon hade varit helt borta, nästan autestisk, inte kontaktbar. Ett år yngre än jag.
Då bara rann tårarna, helt utan förvarning. För jag vet inte vad jag skulle göra utan min brorsa, han betyder så jävla mycket för mig.
Jag saknar honom liksom nu eftersom han är hemma hos sin tjej så ofta, tänk om han försvann för alltid?
</3
Sedan sa mamma att pojken hade en 14-årig syster. Hon hade varit helt borta, nästan autestisk, inte kontaktbar. Ett år yngre än jag.
Då bara rann tårarna, helt utan förvarning. För jag vet inte vad jag skulle göra utan min brorsa, han betyder så jävla mycket för mig.
Jag saknar honom liksom nu eftersom han är hemma hos sin tjej så ofta, tänk om han försvann för alltid?
</3
Kommentarer
Postat av: Junitjej
Vilken snygg blogg du har!
Ha en trevlig helg!
Postat av: maria
Jarå, kanon :)
Haha, jo när du säger det så ..kanske !
Händer idag då? :)
Postat av: Josefin
Vad hemskt. Nej, jag vet inte heller vad skulle göra utan min brorsa. Det skulle vara som en bit av mig fattades.
kram och syns imorn<3
Trackback
