AnnasEgna

Klockan var runt halv två och vi var på väg hem. Vi hade precis skiljts åt när jag såg en däckad kille liggandes ensam på marken.
"Paula! det ligger en däckad kille här! det är för fan kallt ute, vi kan inte bara låta honom ligga här!" Hon kom över och jag sparkade lite på honom för att han skulle vakna till. Det gjorde han, men när vi frågade om han skulle resa sig sa han bara "nej tack" upprepade gånger, ett artigt fyllo. Eftersom han inte ville resa sig själv, hjälpte Paula och jag honom  och såg till så att han inte ramlade igen.
Vi småpratade lite för att han skulle vakna till, innan han reste sig tänkte vi ringa polisen, när han hade rest sig, ringa en taxi. Men det ville han inte ha, han var så pass nykter att han kunde gå hem, hoppas bara att han inte ramlade ihop när han var utom synhåll bara...
Hur som helst, det visade sig att han var 26 år och hade en 3 månaders unge, han ljög inte, han hade 1982 tatuerat på handleden. Vi försökte verkligen få in i honom hur sorgligt det var att vi som var 10 år yngre hjälpte honom och inte tvärtom. Han höll med om det och tyckte att vi skulle ha en stor eloge för att vi hjälpte honom.

Ni som känner oss ser att det är en gammal bild dåligt photoshopad av ingen mindre än moi! Men ni fattar poängen!

Det kom även en förvirrad tant som verkade lite dragen, hon hittade inte sin man och taxi. Hon kunde inte brytt sig mindre om att killen låg på marken helt borta.
Så är det alltid, de unga får hjälpa till medan de vuxna ser på.

<3